Gick förbi kyrkogården
För att bara få tänka, lugnt och stilla en stund. Få prata med någon som förstår. Någon som lyssnar. Och även om jag inte får ett svar tillbaka, så är det en tröst för mig. Och när ingen annan förstår är det här en utmärkt plats. En plats där det är tillåtet att gråta, tänka och prata. Där jag får vara mig själv i lugn och ro. Mätta min sorg och saknad. Vi alla har olika sätt vi vill ha det på. Olika sätt att smälta saker och ting på. Men jag tror att vi alla behöver ett sätt. Oavsett vilket. Det som passar oss bäst.
Kommentarer
Trackback
